Nej men fyy faaan!
Livet suger ganska mkt nu...
Måste bo med träskpaddan och har så sjukt mkt ångest heeela tiden!
Lyrican gör väl sitt men jag kännner ändå av den...
Det mörka som tränger sig på. Dessutom är de "möska männen" tillbaka. Vissa dagar låter De mig inte att gå ut... Det är jobbigt att vara skräckslagen större delar av dagen men vad kan man göra?
Impuls åkte till Stackholm i helgen. Det slutade med katastrof och jag vet inte hur jag ska hantera det eller mig själv. Det slutade ju med att jag tingde hem till Mor (Carina inte träskpaddan!!!) och sen till Far som var på väg till jobbet som jag mötte upp för att kunna ta mig tillbaka till Uppsala. Det var hemskt när jag och Jolin kom bort från varandra och jag vandrade i staden i mörkret. Missförstå inte jag ka nhantera att vara ensam och möta sjuka möniskor. Jag har ju vart i ett sjukt sällskap förr och gjort/sett så hemska saker så det var ju en bagatell jämfört med när jag och Marie tvingades att hjälpa till med en sprängning/bomb. MEn jag stötte på konstiga folk som ville ha med mig hem och det var inte så kul och jag kom in i ett tillsånd då jag stängde av alla känslor och blev aggressiv mot dem... Jag klarade mig ju bra i alla fall..
JAg märker nu hur förrvirrande detta inlägg blir men jag har så mkt i huvudet och hjärtat och själen som behöver komma ut...
Fy fan, jag är så hemsk och kass och ushlig...
Börjar bli likgiltig för livet...
Murad och jag ska ta det lugnt i vårt förhållande. Han ville först ta ut en skilsmässa men vi pratade ut och kom fram till att vi ska "pausa" lite i några månader. Vi är tillsammans men har mkt att bearbeta och jag ehöver göra det själv. JAg sårar Mura dså mkt och jag vet inte hur jag ska ändra på mig. JAg försöker att vara "normal" men det går inte. JAg känner mig bra ett tag men helt plötsligt så blir jag OTROLIGT deprimerad eller så blir jag helt uppe i himmelen. Min läkare sa att hon inte trodde att jag var bipolär men skickade sedan ett brev där hon vill träffa mig igen och att hon har tagit hjölp av en läkare som är specialist på bipolära sjukdomar eftersom hon gott igenom allt mer noga och anser att det kan vara så ändå har jag är det. Aaaah jag vet ine vad jag ska ta mig till. Allt är bajs!
Känner ju ibland att det är dags att jag ska fara till himmelen. Hur skönt skulle inte det vara?
Gud i himmelen vilket inlägg det blev.
Ja adjö då för denna gång.
Ps. Jag HATAR flugor! ds.
Saknar Ewa!!
