Jaha, så då är det nyår imorgon.. Väsrt vad det här året gått fort.

På måndag ska jag till Farmor och äta vilket alltid är trevligt.
Hoppas på GOD mat vilket det kommer att bli.

Måste raka benen nu, det var ett tag sen..

Goder morgon!

Idag har jag verkligen sovit ut! Det var skönt (men inte för ryggen).
Blir sur på mamma som vanligt eftersom hon bara MÅSTE tända en cigg det första hon gör när hon vaknar. Och jag menar verkligen DET FÖRSTA! Hon sätter sig på sängkanten och tänder ciggen. Kul va? Jag ka ninte andas!

Jaja nog gnällt! Idag ska jag nog till staden med min make iaf..

Känner mig lite smått.. ja hur jag nu känner mig! Allt är väll igentligen bra men ändå känns det, vingligt om det får ngn att fatta..
Vet väll inte riktigt upp eller ner så att säga. Liiiite rörigt i livet just, ekonomisktoch psykologiskt.

Men som allt annat går väll även det över!

Kväller nu och jag är sjuuukt trött!

Funderar helt överlag över saker och ting.
Något som konfunderar mig är att vi är sp olika. Ja, det är ju bara positivt, men jag menar hur olika människor upplever samma händelser så olika.
Eller att vissa drabbas av olika psykiska problem.

JAg är så äckligt trött på den svenska seden att man inte ska bry sig eller lägga sig i. Vad är det för trams? Om man ser att någon mår dåligt är det väl moraliskt rätt och riktgt att fråga personen hur hon mår? Eller om man kan hjälpa till på ngt sätt. Men folk "blundar".


Jag tycker det är dags att vi börjar ta hand om varandra, börjar bry oss!

Nu är julen ÄNTLIGEN slut! Äntligen för att man äter så sjukt mkt..

Ja, årets tema på klappar var vedträn och biobiljetter. Lite kul att vi tänker så lika i familjen.. Hehe..

Sitter och samlar kraft att orka gå till duschen nu, skulle verkligen behövas.
Jag skulle vilja vara med min Murad ikväll men han kan inte.. Nej han bara måste vara med sina kompisar och dit är jag inte välkommen eftersom det är typ 700 snubbar där.. Ja vilket i.landproblem va?

Men jag sakanr ha, lite iaf.

Nu ska jag nog bada.. eller duscha eller nått..

Intrigue me, and you'll never get rid of me!


Sitter i min ensamhet (och med det menar jag bakom soffan så mamma inte ser mig) och funderar. Läste just en intressant blogg där personen i fråga skrev om bl.a. varför vi strävar efter perfektionism. Och det är en väldigt bra fråga! Man gör det ju, oavsett om man erkänner det eller inte. Och när man inte lyckas så känner man sig värdelös. Varför gör vi så? Varför gör man så mot sig själv?
Nä bättre att vara nöjd med det man har och tacka Gud att Han skapade oss alla unika och med olika förmogår!

(Allahu Rahim, Allahu Ghafour!)

Pappa, titta bort!

Vill framföra Mina stora hjärtliga gratulationer till Jeanette och hennes Markus som inatt blev föräldrar till en liten pojke! Jag blir så avis! ;D Snart ska jag väll också börja producera små avkommor!

Jag ska börja dagen med att (jag har vart vaken länge men tagit det lungt) städa med stort S. Sedan in i duschen och tvaga min lekamen tills den är strålande ren och rosenröd!

Sedan bär det av till Nyby och min älskade vännina Sana som jag inte kunde klara mig utan.. Love her so much! För att inte tala om barnen!

See Ya!

JAG VET!

Jag borde ta tag i allt nu men jag har ingen som helst ork!
Men ryck upp dig nu, Sandra, detta duger inte!

The night I kinda accedentily fell in love...

Bläääää

JAg har just ingen ork alls längre tyvärr.. Känner mig sjukt trött men det enda jag gör är att sova.. Otroligt mkt tankar som far i huvudet och en sinnesvriden tung press i skolan. Måste klara allt men det är mkt och jag slutar nästa vecka!

Trött tröött...

Ja, jag har ju tagit typ 200 bilder senaste veckan (helt seriöst!) men jag har inte orkatkolla igenom ännu. MEn det kommer I sweear!
Tyvärr så kommer Erik hem idag (kul för han såklart men inte för oss) så han vill flytta in igen senat på lördag. Dåligt att vi fick så kort varsel men vad kan man göra. Vi flyttar på fredag. Kul jul.. men men..

Jag har vart lite nere seanste tiden och inte riktigt orkat med skolan men jag lär ju ta tag idet nu! For real!

Dagen har vart förträfflig!
Jag har bakt pepparkakor med barnen i mitt liv och det var sååå kul!
Jag har träffat Farfar Salah oxo det är ju alltid spännande.

Jag går på en prövotid med en ny ansiktsbehandling. Clinique´s trestegs system. Vill inte köpa en stor förpackning förrns jag vet att den funkar bra på mig. Men Gud ska veta att den är fantastisk!

Over and out for now!

Det snöar så man blir alldeles rädd för att bli insnöad! (Mer än jag redan är dåå)

Jag trodde att min halsfluss skulle vara bättre nu men det har återkommit av någon mystisk anledning.. Scaaaaryyyy!

JAg borde och jag behöver åka in till storstan och handla diverse prylar men jag har verkligen ingen som helst ork att göra nmågot sådant.. Nejnej. Men å andra sidan har jag ju tänkt att fotouppdatera mina dagar så det kanske är PRECIS vad jag ska göra?? Vad tros?

Inte för att skryta men..

.. det har gått ganska bra för mig i skolan på sistonde! Jag har liksom kommit in i mitt "pluggtänk" igen..

Jag undrar om detta är min alldeles egen peripeti? Och om jag ska få uppleva anagnorisis och/eller vara med om en riktig katharsis? Stora ord, men jag undrar om det inte är så? En stor och plötsligt vändpunkt i mitt liv där jag kanske kan få lite insikt eller rentutav en rening? Kan det inte vara det jag behöver, för att komma vidare menar jag.. För det är fortfarande kämpigt med det förflutna som ibland knackar mig på axeln och gör sig påmind och vill förstöra..

Så ja, jag behöver insikt och jag behöver en rening i kropp och själ! En dramatisk peripeti är även önskad, men en positiv sådan!

Ack ljuvfa höst!

JAg hatar förvisso regnet och blåsten, men är det inte fantastiskt att man kan kura ihop sig i mörkret och tända ljus och mysa! Vilken klysha..

MEN faktum kvartstår, Jag mår underbart bra under vinter halvåret. Ja, jag vet att det borde vara tvärtom, att man mår bättre under den ljusare och varmare årstiden. Men nej, inte jag, lilla fröken tvärtemot, jag mås som bäst nu!

Jobbar på med mig och med studierna. Vilket känns bra, som en liten framgång mitt i alla motgångar jag upplever.
Även att jag har blivit ordinerad starkare medicin av min läkare, så jag ska bli lugnare m.m., kan ju ha hjälpt.

All toghether, a wonderfull autumn!

Gud, det händer mkt i livet men ändå har jag inget att skriva om..
Orkade inte ta mig upp ur sängen i morse, hade för ont. Har fått börja med Nexium igen.. Får inte dricka kaffe, cola eller röka mer. HAHAHA som om jag bryr mig?! Hur kan jag klara mig utan Guds gåvor till MIG?!


Frånm det ena till det andra.
Fick ett meddelande från min kära make igår;
Det finns bara två personer som har hjälpt mig i Sverige,
Den första är Gud och den andra, det är du Sandra!


Världsa bästaste Maken va?!?!

Idag har det vart en skiiit dag! För det första är jag så otroligt trött att jag nästan somnar stående (!) och som om det inte räckte med det så ska alla jävlar bråka med en om ta mig fan allt! Den svenska sjukvården (sjukvård heter det ja, men det är inte mer än ett gäng med kvacksalvare!) är så totalt värdelös och "doktorerna" är så inkompitenta så det är inte sant åt det! Jag blir runtskickat till halva Uppsala för att ingen vet "vart jag tillhör" som det så fint kallas eller så vill de bara inte ta ansvar. Jag trodde minsann att läkarna var till för att hjälpa oss som behöver det men tydligen hade jag fel.. Oops my mistake!

Den ena säger att jag tillhör smärtkliniken, men när jag då pratar med dem så säger de att jag är helt avskriven från dem och att primärvården ska ta hand om mig. Okej säger jag för det var det jag har sagt från fösrta början till alla jag hart träffat inom vården. Då vänder jag mig alltså till min husläkar mottagning som svarar att NEJ! Du ska inte vända dig till oss! Det slutar alltså med att jag ÅTER IGEN kommer in på akuten. Där säger läkaren att "Här ska du inte komma!" Nehe, vart ska jag gå då?
Jag pratade även med min gamla vårdcentral som jag från och med idag är listat på igen och får hoppas att de hjälper mig så jag får den där förbannade medicinen! Att det ska vara så svårt, så omöjligt så.. Jag vet inte faktiskt.. Inget verkar ju funka och tyvärr är det de stackars sköterskorna som fått möta min vrede idag och den var inte lindrig vill jag lova!

Men vadå? Jag har ju ont eftersom ingen vill skriva recept på medicinen jag ska ha och mina plåster räcker inte som smärtlindring. Och ska jag överhuvudtaget kunna gå upp från sängen lär jag ju ska ha ngt att ta vid behov.

Svenska sjukvården: STEP UP! Ta ert ansvar va fan!
JAg kommer ju inte sitta hemma och hålla god min precis, jag är ju rätt dålig på sånt så de kommer förr eller senare få veta att de lever!


För övrigt då.. Jag har ju fått träffa miun moster Berit som kommit på besök hela vägen från Australien! Det var super mys och kul. Nästa vecka på tisdag ska nog kankse jag och syster Nathalie åka till Stockholm till andra moster Eva och hälsa på så vi hinner träffa Berit en gång till innan hon åker hem igen.. Hoppas jag får ihop det med skolan bara. Ja skolan ja! Det börjar på måndag vilket betyder att lilla Sandra börjar bli sååå nervös! Men det kommer att bli så bra så bra. Det ska bli så skönt att ha något att göra igen på dagarna. Och det är skönt att det inte är på distans som förra gången eftersom jag knappt kom utanför dörrarna då. Jag blev så jävla deprimerad av att vara så "inlåst". Det komnmer även att vara bra för mitt och Murads äktenskap att jag inte bara går hemma på dagarna. Grejen är ju att man till slut bara sitter och gör absolut ingenting! Jag behöver komma ut igen och lära känna nya människor. Och även att jag behöver ta upp kontakterna igen som jag har "tappat".
Jag behöver mina vänner för att orka.

Men all credit till Murad faktiskt. Att han står ut med mitt humör jag har fått och att han orkar med alla problem vi har stött på. Som med migrationsverket och polisen. Vi är nog ganska starka både han och jag. Vi har mycket som snurrar i huvudet men faller inte ihop ändå utan vi tar det som det kommer.

Så mycket mer har jag inte just nu. Så en kort sammanfatting:
Svensk sjukvård suger när man verkligen behöver dem,
Moster är i Sverige för första ggn på typ 12 år
och Murad och jag har en färgsprakande relation som kommer (hoppas jag och tror iaf) hålla livet ut.

Nu ska ha nsnart komma hem med Mr.Hoger som jag lovat mat. Det blir enchiladas alá Sandra! Mumsigt värre!


Tack för nu!

Allas eran egen Sandra!

Sista tiden har vart tuff.. JAg undrar hur Den som skapade oss tänkte faktiskt.. Jag menar det är inte okej att man ska behöva må så dåligt till och från.. Jag önskar faktiskt att man hade en liten fe.. Eller en älva som Tingeling som kanske kunde trolla bort allt skit.. Och trolla fram typ en smärre förmögenhet.. SKulle inte vara helt fel^^

Jag brukar titt som tätt få lite underliga funderingar och så även idag. Jag tänkte för mig själv "Jag undrar hur många i Sverige som heter Sandra?". Genast så satte jag på datorn och googlade på det. Svaret blev följande:

Det finns 29614 kvinnor som har förnamnet Sandra. Av dessa har 24573 namnet Sandra som tilltalsnamn.
Det finns 3 män som har förnamnet Sandra. Av dessa har 1 namnet Sandra som tilltalsnamn.

Alltså är tre män i Sverige döpta till Sandra.. Skumt. Man kan även fundera på hur kreativa blivande föräldrar är när det gäller namn? Jag menar hur svårt kan det vara? Nej men nästan 30 000 föräldrar har döpt sina döttrar till Sandra. Okej "bara" dryga 24 500 har det som tilltals namn, men ändå!
Ganska intressant det där med miljöpåverkan. Hur namn kan bli populära osv. Själv är jag inte så förtjust i mitt namn, eller jag menar det är ju JAG och jag kan inte tänka mig att heta ngt annat men typ hälften av alla tjejer jag möter i min vardag heter Sandra känns det som. När jag gick på Risebergsskolan i Örebro fanns det sammanlagt 36 (!) stycken Sandra varav två (jag och en annan) som även hette Gustafsson..


Jaja nu har jag ägnat ett helt inlägg om mitt (vackra) namn så jag får väll ge mig nu.


Schadjö!

Tänkte att jag inte ska skriva så mycket utan visa lite bilder ist.. De sägs ju att en bild är värd 1000 ord så lets do this!

Killing me softly..

Det dödar mig innifrån, äter långsamt upp mig fast jag lever. Hur kunde jag, hur kunde dem, hur kunde han? Dödar mig långsamt med dessa ord..

JA tänk vilket vackert väder vi haft i två dagar. Helt FANTASTISK!

JAg mår lite bättre, fast vilken panikångest jag åkte på! Men dewt var lätt löst.. Nu vill jag hem.. Vill vara med älsklingen.. Och täffa AnnSofie.. mmm livet kunde ju ändå va värre..

Nu har jag tröttnat på allt.
Jag har nu vart inlaggd ca en vecka (och jag blev först dålig fö 4 veckor sedan).
JAg hatar att ha ont..

AnnSofie hälsade på mig tidigare i veckan, och det ska Gudarna veta att jag behövde! Bättre männska är svårt att hitta och jag är sjukt glad att kunna kalla henne för vän. Min älskade syster Nathalie har tittat in några ggr och så även moster och morbro och mor med lillsyster och mamma genomblodochingenting mer. Murad försöker komma varje dag och det uppskattar jag mkt.

Jag har en fantastisk utsikt från mitt förnster här på 8:nde våningen! Över hela fraking Uppsala! Slotter och Domkyrkan är så vackra i solnedgången så det är inte klokt åt det! Mycket mysigt! JAg ksa se till att ta en bild så ni kan se själva!

Jag ska för övrigt nog hoppa av skolan på måndag då jag helt ärligt inte orkar med det just nu.. Tar upp det igen i höst då jag förhoppningsvis mår bättre (peppar peppar!)

Imorgon är det söndag och jag ska försöka att ta en liten promenad om jag orkar.. Det beror sig på hur mkt energi jag har. Med tanke på att jag inte kan äta eller dricka och ligger med dropp kanske det är endast önsketänkande.. MEN MEN!

Vad är då positivt?! Jo, mitt magsår har läkt ihop fint sist de kollade med gastroskopin. De glömde dock ta tarmprover så det ska jag göra på måndag. Alltså ännu en stund av plåga med en kamera nerkörd i halsen. Vi har fått en lägenhet! Eller ja, vi ska hyra den av Nathalies FANTASTISKA pojkvän Erik medans han har utlandstjänst vilket är i sex månader. Han åker på tisdag/onsdag och det känns inte alls bra! Afghanistan drar han till.. Blir jobbigt för syster min. Men jag ska vara emd henne varje dag om så krävs! Finns inget som en syster som alltid ställer upp!

Jag funderar mycket på varför frågor just nu. Varför jag? Varför just nu? Varför inte någon som "förtjänar" det? Men det finns inte mycket svar att få. Det är väl bara att acceptera läget. Jag kanske ska få lite permissioner om jag klarar att äta och dricka. Då vill jag sova med min man.. :D

Imorgon kommer hjärtat med lite kurdisk soppa som jag fått lov att hämta hit och prova att äta. YOMYOM!!
Ngt positivt kära ni! :D


Nu ska jag släcka ner och låta mina roomies sova, men jag vill absolut ta en dusch först!

NIGHT/Sandra

Jag undrar varför det är så svårt att bara vara sig själv?
Jag menar inte att jag brukar sätta upp en mask eller spela en roll men hålla tillbaka det gör jag. Man vågar liksom inte riktigt visa vem man är av rädsla att man inte ska bli omtyckt..

Är i ett skede då jag bara behöver spy ut allt jag har i huvet!

Allt känns upp och ner. Jag tänker hela tiden att det ska ordna sig snart och bara bli bra men det är inte så. Jag blir sjuk gång på gång. Pengarna (åååååh dessa pengar!) räcker aldrig till. JAg har ingenstans att bo. Eller jo jag bor ju hos pappsen men kom igen hur kul är det att som 20 åring bli tvingad att flytta hem igen? Till råga på det så har jag ju gift mig och kan inte ens bo med min nya man. Skolan känner jag att jag har tappat totalt. Hade jag inte haft mina depptabletter vet jag fan inte hur det detta skulle gå. Inget tycks gå min väg. Jag vill bara lägga mig ner och sova tills allt blir bra igen. Slippa ansvar om så bra för en dag. Inga förpliktelser. Bli omhändertagen istället för att ta hand om alla andra. Så vil jag ha det igen. Det kommer ju aldrig bli så igen men jag önskar att det gick.
Murad och jag är i ett bra stadie just nu. Vi vet var vi har varnadra och litar på varandra. När vi bråkar löser vi det snabbt och smidigt. Men trots det känns det inte tillräckligt. Det är något som fattas i mitt liv men jag kan för allt i världen komma på vad det är. Och det är störande i min personliga utveckling. Att veta att man behöver något men inte veta vad. Ett ombyte kanske. Det är kasnke så att jag behöver "slösa" pengar på att åka bort bara jag och Murad en helg och bara tänka på oss.. Så kanske det blir..

Ja så var det ju jag som är så duktig på att uppdatadera!

Igår tillbringades heladagen i Uppsalas sjukvård. Fick massor av mediciner inproppade i mig och dropp och skit. Och allt de kan säga mig är att "Det är något fel på dina njurar men vi kan inte säga vad. Men kom tillbaka om det händer något." Det känns fantastiskt tryggt. Tänk om jag nu kommer att ligga och dö?!?!

Idag ska jag ta prover på vårdcentralen, åka till svägerskan och vara där. Sen får vi se vad kvällen bjuder mig på.

Nu är jag inne i en musikperiod. Vilket betyder att jag lyssnar och lyssnar och lyssnar. Finns så mkt fantastik musik!
Ta bara Blue October, LOVE!

Ja då är det väll tack för mig så länge!

All the BEST!

jag sa inte att du är ingenting.. det är inte det de handlar om..

Idag har jag en fantastisk dag!
Vaknade av mig själv ca 8:00 pigg som en lärka!
Kvart i nio ringde jag pappa och påminde honom om att väcka mig klockan nio:D
Sedan kom jag på att jag skulle städa.. Så det gjorde jag. Och nu håller jag på med lite tvätt.. Och jag har fixat klart ALLT med skolan, ringt massor av samtla och nu ska jag tillaga lite lunch..

Annars finns det mycket att säga men inga ord till det.
JAg önskar att vi hade fått ett upphållstillstånd redan att vi itne behövde vänta och sitta på nålar.. Det är otroligt tungt att inte veta vill jag lova. Jag är dagligen rädd att förlora mitt hjärta. Han är ju den första riktiga kärleken. Den enda.. (jag vet att de flesta personer som är äldre tycker att man är naiv och ung när man säger det men det är så jag känner) Jag tror inte att jag kan vara utan honom. Det gör ont av saknad när vi bara träffas två tre ggr i veckan som vi gör nu.. Tänk då om han helt plötsligt försvann från mig och var i ett annat land.. Nej vill inte tänka så.. Men tankarna kommer varje dag. Så fort han är ute på helgerna eller när han kör bil. Han kan falla påå det minsta lilla.. Han kan nite åka tillbaka, åd lever han inte länge till.

Nej nu blev det deppigt.
Det går nog bra ska jag se..

The one and only:Sandra

I fredags hade vi ett stooooooort bråk jag och hjärtat.
Igår gjorde vi slut, och nu är det bra!

Han kom och sa förlåt idag oxo med blommor och choklad, vilken klassiker!
HAHAHA men jag blev glader iaf. Min lilla skrutt försöker iaf jobba med sig själv och problemen han har med närhet..

ADJÖ!

Idag har jag tillbringat många många timmar på sjukhuset.. Det har gått bra vill jag lova, och jag har fått mycket bra information om allt. Så på tisdag kväll blir det att åka dit och sova och på onsdag ska jag opereras.

Wish me luck!

Snart skall operatinenen ske.. Gudarna vet att jag längtar.. Men det känns nervöst och lite jobbigt, men det är ett onödigt ont kanma n gott säga! Undrar om jag se till att träffa AnnSofie snart.. Får se till att ordna det faktiskt. vihade ju så kul. Imorgon måste jag upp och in till stan och fixa massor. Det blir bra att vakna lite tidigt så jag vänder på dyngnen igen för idag har jag sovot till klockan sju på kvällen, alltså hela natten och hela dagen. Är fortfarande trött men det är väll så ibland..