Idag har jag en fantastisk dag!
Vaknade av mig själv ca 8:00 pigg som en lärka!
Kvart i nio ringde jag pappa och påminde honom om att väcka mig klockan nio:D
Sedan kom jag på att jag skulle städa.. Så det gjorde jag. Och nu håller jag på med lite tvätt.. Och jag har fixat klart ALLT med skolan, ringt massor av samtla och nu ska jag tillaga lite lunch..
Annars finns det mycket att säga men inga ord till det.
JAg önskar att vi hade fått ett upphållstillstånd redan att vi itne behövde vänta och sitta på nålar.. Det är otroligt tungt att inte veta vill jag lova. Jag är dagligen rädd att förlora mitt hjärta. Han är ju den första riktiga kärleken. Den enda.. (jag vet att de flesta personer som är äldre tycker att man är naiv och ung när man säger det men det är så jag känner) Jag tror inte att jag kan vara utan honom. Det gör ont av saknad när vi bara träffas två tre ggr i veckan som vi gör nu.. Tänk då om han helt plötsligt försvann från mig och var i ett annat land.. Nej vill inte tänka så.. Men tankarna kommer varje dag. Så fort han är ute på helgerna eller när han kör bil. Han kan falla påå det minsta lilla.. Han kan nite åka tillbaka, åd lever han inte länge till.
Nej nu blev det deppigt.
Det går nog bra ska jag se..
The one and only:Sandra
Endast du vet dina känslor, bara du kan avgöra vad du känner och hur. Kärleken upplevs alltid olika beroende på vilken ålder man är i, men varje förälskelse är lika alvarlig.Hur länge man sen hyser dessa känslor för just den personen, kan bara framtiden visa. Är man rädd om varandra och lyhörd, kan den du blir kär i, när du är 7 år, bestå hela livet. Det är hur man förvaltar kärleken som bestämmer om den blir evig
SvaraRaderatack för dina alltid lika kloka råd! Det är bra för mig att höra på folk som vet vad de pratar om! Kärleken finns alltid mellan min karl och mig, men inte alltid respekten att lyssna på varandra och våra tankar.. suck säger jag bara
SvaraRadera