Plan B

Att jorden håller på att sakta men säkert gå under är vi alla med på, eller hur?
Men kan vi göra något för att stoppa det?
Jag läste nyligen en artikel om geo- engineering i Illustrerad vetenskap vilket var otrorligt intressant. Jag är ju för alla Er som känner mig väldigt nojjig och rädd av mig. Säger någon att jag har feber tror jag att jag är döende och att hela min kropp håller på att lägga ner. Vilket gjorde att när jag läste artikeln blev jag liv rädd. Tills jag kom några rader längre ner. Det står bland annat att jordens temperatur successivt höjs, vilket är sant och även är hemskt. Men tittar man tillbaka längs århundraderna så ses man ju att temperaturen höjs och sänks med jämna mellanrum. Vilket vi alla är smarta nog att inse eftersom vi till exempel har istider då och då. Eller att man i Sverige under vikingatiden odlade vin. Men det är ändå så att vi människor förstör jorden, tar den för givet. Vi bara tar och tar. Men trots det så släpper ju en aktiv vulkan vid ett utbrott ut mer koldioxid i atmosfären än vad våra bilar m.m. gör på ett år. Men det betyder ju inte att vi har rätt att göra som vi vill.
Tillbaka till artikeln, den beskriver hur vi på konstgjord väg kan hjälpa till att tillfälligt sänka jordens medeltemperatur. Genom att bland annat släppa ut svavel som ska spegla tillbaka lite av solens strålar ut i rymden och på det sättet sänka tempen. Men då får vi sura regn istället.
Att vi minskar våra utsläpp hjälper ju absolut till en viss del men inte hela vägen. Men vi måste ju göra något. Andra alternativ är att vi ska gräva ner kolet i marken som då ger bördigare jord och minskar utsläppen i atmosfären. Men det tycker jag låter lite som att sopa något under mattan. Och som man säger: Det som göms i snö kommer fram i tö. Det är ju inte hållbart. Forskare jobbar konstant på att komma på en lösning och de har alla möjliga galna idéer om hur vi ska bära oss åt. Konstgjorda träd, speglar ute i rymden, stimulera algblomning m.m.
Ni hör ju. Det är ju verkligen en plan B! Varför inte bara förbjuda att mer olja tas upp? Inte använda kol och naturgaser? Visst, vi kommer en stund att stå handfallna och inte veta hur vi ska bära oss åt med transporter och el och allt vad som behöb´vs. Men är inte vi överlevare? Kommer vi inte komma på ett nytt levnads sätt? Fast det är klart. Vi är också jävligt bekvämma. Så vad som en koms på så kommer väl det också ge oss problem.



Vi är dömda att förgöra oss själva.

Idag!

Jag kan ju inte påstå att dagen har vart bra. Inte dålig heller för den delen men absolut var den inte bra!

För det första så avslutade jag gårdagen med ett nytt krampanfall. Väl på akuten skriver idioterna (sköterskan som satt bak med mig var grymt snygg och hjälpsam!) in mig på kirurgen. Alltså, jag hade grymt ont i magen men det var ju inte därför jag åkte dit. Sen fick jag träffa läkaren efter tre timmar (vilket är SNABBT!) som visserligen var trevlig men väldigt okompetent. När mamma (som absolut var tvungnen att följa med *suck*) förklarade att vi åkt in p.g.a. krampanfallet sa han bara att sånt visste han inget om så det måste hans kollegor ta hand om. Sen gick han och beställde en sjuktaxi till oss att åka hem i.

Denna kväll slutade alltså med att vi kom hem halv tre och skulle lägga oss. Men jag är just nu inne i en period där jag inte kan somna så klockan halv sju somnade jag till slut. När jag vaknade? Klockan ett.
Då åkte vi in till biblioteket. Där fick jag helt plötsligt inte låna! Senast igår var det inget problem?!?! Då säger bibliotekariern att jag har en skuld för en bok som inte är inlämnad. Grejen är att jag lämnade tillbaka den i maj. Ja du läste rätt, MAJ! Nu ska de leta efter den. Jag tänker inte betala för en bok som dem har haft bort! Sen mötte vi upp Murad och Hoger. Då fär jag se att han är grinig. Vilket drog ner mitt humör till tårna.
Sen kom vi hem efter ett besök på apteket där jag ser att medicinen läkaren skrivit ut är stolpiller. Kul. KUL!

Sen har jag badat där jag somnade i vattnet och vaknade av en kallsup. Sen tog jag tag i disken som var hur mycket som helst. Mamma lovade att diska i söndags. Så jag tjurade p.g.a. att jag bor i en svinsta trots att jag försöker städa lite varje dag. Men av någon anledning så blir allt smutsigt där mamma är. Det är som att hon är en smutsmagnet och det rasar skit från henne hela tiden. Fuck vad trött jag blir.

Så nu har jag städat igen. Bara för att mamma tappat massa pommes frites på golvet och inte brytt sig om att ta upp det. I vanlig ordning. Hon utnyttjar det faktum att jag är "allergisk" mot smutsiga hem. Hon vet att jag städar til slut för att jag inte står ut med skiten! GAAH!

Jag med andra ord var min dag vidrig! Men vad kan man göra? Det enda jag kan komma på är att lägga sig och sova och hoppas morgondagen blir bättre!

Men det kommer den att bli til hundra procent för jag ska träffa Odette och Johanna!! Och efter det ska jag till Jolin!
Så det kommer bli faboulos!! Ser fram emot det som fan, speciellt att träffa Johanna då jag inte träfat henne ordentligt på Gud vet hur länge!

Adjö!

Även att jag är kass!

Nej men fyy faaan!

Livet suger ganska mkt nu...
Måste bo med träskpaddan och har så sjukt mkt ångest heeela tiden!
Lyrican gör väl sitt men jag kännner ändå av den...
Det mörka som tränger sig på. Dessutom är de "möska männen" tillbaka. Vissa dagar låter De mig inte att gå ut... Det är jobbigt att vara skräckslagen större delar av dagen men vad kan man göra?

Impuls åkte till Stackholm i helgen. Det slutade med katastrof och jag vet inte hur jag ska hantera det eller mig själv. Det slutade ju med att jag tingde hem till Mor (Carina inte träskpaddan!!!) och sen till Far som var på väg till jobbet som jag mötte upp för att kunna ta mig tillbaka till Uppsala. Det var hemskt när jag och Jolin kom bort från varandra och jag vandrade i staden i mörkret. Missförstå inte jag ka nhantera att vara ensam och möta sjuka möniskor. Jag har ju vart i ett sjukt sällskap förr och gjort/sett så hemska saker så det var ju en bagatell jämfört med när jag och Marie tvingades att hjälpa till med en sprängning/bomb. MEn jag stötte på konstiga folk som ville ha med mig hem och det var inte så kul och jag kom in i ett tillsånd då jag stängde av alla känslor och blev aggressiv mot dem... Jag klarade mig ju bra i alla fall..
JAg märker nu hur förrvirrande detta inlägg blir men jag har så mkt i huvudet och hjärtat och själen som behöver komma ut...

Fy fan, jag är så hemsk och kass och ushlig...
Börjar bli likgiltig för livet...

Murad och jag ska ta det lugnt i vårt förhållande. Han ville först ta ut en skilsmässa men vi pratade ut och kom fram till att vi ska "pausa" lite i några månader. Vi är tillsammans men har mkt att bearbeta och jag ehöver göra det själv. JAg sårar Mura dså mkt och jag vet inte hur jag ska ändra på mig. JAg försöker att vara "normal" men det går inte. JAg känner mig bra ett tag men helt plötsligt så blir jag OTROLIGT deprimerad eller så blir jag helt uppe i himmelen. Min läkare sa att hon inte trodde att jag var bipolär men skickade sedan ett brev där hon vill träffa mig igen och att hon har tagit hjölp av en läkare som är specialist på bipolära sjukdomar eftersom hon gott igenom allt mer noga och anser att det kan vara så ändå har jag är det. Aaaah jag vet ine vad jag ska ta mig till. Allt är bajs!

Känner ju ibland att det är dags att jag ska fara till himmelen. Hur skönt skulle inte det vara?

Gud i himmelen vilket inlägg det blev.


Ja adjö då för denna gång.

Ps. Jag HATAR flugor! ds.

Saknar Ewa!!

Jag har inte skirvit på evigheter., jag vet....

Jag har det lite svårt just nu... Jag håller på att utredas för att de säger att jag är bipolär... Räcker det inte med ESBL,IBS, dyslexi och ADHD???
Jag verkar få allt skit jag.. Men jag ber och hoppas att Gud har en plan med detta.. Har kanske gör att ajg ska gå igenom massa skit för att bli starkare och kunna göra ngt för andta mäniskor... Vem vet? Inte jag iaflal..

Annard är det skit.. kanske inte kommer in på KY utbilfningen so jag ville gå på.. Jag är åttonde reserv och det är faktiskt lite svårt då, eller? jag hoppa att det blit bättresanrt och att vi kan få må bra jag och Murad..

Jävla skit, önskar jag hade ngn att prata med. KAg här min älskade Eloin såklart men vi paratr mest i lefonen eftersom hon bor i Öreeebroooo... Jag önskar mig ngn som kan vara med mig och hjälpa mig att få ur all negativ energi, Men vi får se hur det blir...

P.U.S.H. (Pray until something happens)


Psssssst: Vad ska man göra om man har halicunioner?

Mitt liv är verkligen ointressant mendet ger jag fulla faan i!
För jag lever dert iaf. Även om det är uppochner så är det iaf ngt som mitt och ingen kan ta detfrån mig! även om ngn skjuter mig så tror jag på att livsvilja är det som gör att folk överlever och ajg ären surviver och ger mig inte utan kamp så skjut mgi, jag tänker inte dö!

Hej jag är sämst på att blogga!

JAg ska ju bli bra pådetta mest för att kunna få ur mig!

JAg och Jolin har ju iaf sjuuukt kul tillsammans och jag är så tacksam för det! Vad skulle jag ta mig till om jag inte funnit henne? Det vet bara Gud och jag vet inte om jag vill veta svaret om jag ska vara helt ärlig!

Just nu är jag iaf inlagd på Akis, vilket är tråkigt. AJg ka nite äta eller gå på toa och det är ju lite oroväckande. JAg får lavemang och Gud vet vad dagligen nu men det går trögt att få igång det. Jag mår ila s¨å fort jag äter och nu ka najg inte ens tänka på att inta något mer än flytande..


Ska lägga upp lite bilder när jag har den dära grejen att överföra bilder med..

PEACE!

När besluten är så här tunga är det inte lätt atyt vara...

Jag hatar att göra illa andra och jag hatar att man ska inse saker på helt fel sätt... Jag gör allt i fel ordning.
Jag vill ha ett litet piller som gör allt bra, att världen blir rosa och lycklig och att alla får sitt lyckliga slut.

Jag ska nog slå ut en tand så kanske tandfen kommer och känner sig barmhärtig och ger mig en önskan ist för pengar...


JEJ!

Inlägg nummer 15...

...tillägnar jag mig själv!

Idag har jag tagit hand om mig själv, verkligen!
Jag önskar fler dagar kunde vara som denna men det är det ju inte!
Jag har en fantaastik vänkrets som jag gillar! Mkt!

Tack alla Ni! <3

Jag är så sjuukt stressad nemare. Eller idag ialla fall. Alldeles för mkt för att orka tänka på att plugga mera. Men jag behöver (läs:MÅSTE) plugga. Jag har ingen aning om hur jag ska klara av provet annars men det löser väl sig på ngt sätt. Hoppas jag.. tror jag..

Sedan ska jag väl ta mig hem också. Till lille Murad och hopas att han är på gott humör för en gångs skull.

Jag funderar på att jag ksnake ska blien duktig bloggare nu..

Jag tycker att det är så fantastiskt att våren ÄNTLIGE är här! Det är ju helt AMAZING!
JAg mår skit bra i detta skede av livet. JAg trivs super bra i skolan och jag vill verkligen INTE ha sommar lov. Strange, under tonåren var det det edna jag ville, att ha lov alltså.

Jaa, jag älsakr att bo i den nya lägenheten! Den känns så hemma och vi inreder vidare hela tiden jag och Murad, FAB!

Blue October- Ugly Side
Listen to it!

mIN SYster tycker jag skriver alldeleS FÖR LITE I MIN BLOGG.

Därför tillägnar jag detta inlägg till henne.

Nathalie Gustafsson, du är ett pompöst avskum!

Love YOU!

Tjohoo!

Jag har vart lite off ett tag nu..

But here I am!
Jag har det helt fantastiskt vill jag lova! Jag trivs och känner helt ärligt att jag lätt skulle kunna stanna här! Sitter just nu och kollar på AlJazeera English och försöker att ignonera barnen och deras vrål och bråk. Shit, de är katastrof barn! Man märker skillnaden på barnen här och hemma. Eller i och för sig så beror det väl på familj till familj. Grejen här är att de är så många och det gör att det blir svårt att kontrollera alla.

Jag saknar Murad dock. Han har vart borta hela veckan nu och det känns tomt. Inge problem att vara själv men man uppskattar att kunna ha en längre konversation än vi har just nu. Men man märker att jag är omtyckt än då.. Om de inte är väldigt bra på att ljuga, haha!

Det är ett helt otroligt land vill jag lova. Inte som man är van vid. Efter denna resa kommer jag vilja resa utomlands oftare. Och inte till Kreta eller så utan till arabvärlden! Helt amazing!

DaG 10

Ingen bra dag idag....

Dag 9

Jag vill börja med att tillägna detta inlägget till min djupt älskade Murad!


"För en stund så föll jag. JAg ramlade ihop och världen rasade runt mig. Jag glömde en stund bort vem jag var, ÄR, och vad jag brinner för. Ingeting tycktes förståeligt. Men sen hörde jag något. Något som fick mig att minnas. Minnas vem jag är, vad jag kämpar och brinner för. Vår kärlek, vårt liv. Dig! Det var din röst som väckte mig. Så jag, jag föll igår. Riktigt illa föll jag. Men det spelar ingen roll idag. För jag låg inte kvar. Jag tappade bara fotfästet för en stund. Sedan reste jag på mig och bestämde att det inte var så farligt. För jag låg inte kvar utan jag gick upp och fortsatte blicka framåt."







Murad, jag vet att jag klantar mig ibland. Men jag mår bra nu. Var inte så orolig heller. Vi syns ju snart!

Dag 8 KVÄLL

Summering av dagen?

Jag har träffat min fantastiska läkare. Jag mådde så bra av att prata med ngn utomstående. Sen belönade jag mig mede en ny bok. Sedan drack jag kaffe. Sen träffade jag Dett och sen träffade jag svåger och lämnade nycklar. Sen träffade jag min stödlärare och la schemat. Och gnällde. Och grät(!!!!). Sedan åkte jag till Brottsunda och träffade "Mama" Marcell och Dett och Jojo. Det var mys. Sen kom Jojos vänner . Då orkade jag inte mer. Så då gjorde "mama" (som är en RIKTIG arabmamma) en ENORM matlåda till mig. Tack sa jag. Sen ville hon skicka med mig tårta. Nej då sa jag spara den till flickorna. NEJ SANDRA! MÅSTE DU ÄTA TÅRRRRRTA! DU STYLA MICKE SAKKER FRÅN OSS! DY MÅSTE ÄTA TÅRRRRTA JAG GJORDE TILL BARTA DIG! (Det är Jojos födelsedag) Sen har hon skällt på mig och sagt att jag är "DOMM" som inte hälsar på henne. JAG ÄLSKAR "MAMA" MARCELL!




Så nu ska jag äta tårrta!


JAg mår liiiiiite bra nu.. Men inte mkt.

Dag 8

Ja, dagen har ju knappt börjat så jag har ju inte så mycket att skriva kanske.

Natten har vart...lång. Jag har drömt konstigt igen de stunder jag lyckats sova. Jag ska snart träffa min läkare och min pappa har bett mig att be om insomningstabletter eller liknande. Jag vill be om ångestdämpande. Och kanske måste jag be om intyg fär mediciner inför den eventuella Irakresan. Jag vet inte hur hårt det är vad gäller sånt.

Ja, annars? Jag är otroligt häslosam numera. Jag lever på; Kaffe, nyponsoppa, nötter, kaffe, popcorn, BURN och kaffe. Om jag inte går ner i vikt av denna livstil så kommmer jag välan aldrig göra det.
På tal om viktnedgång så har Murad tappat i vikt. Stackaren kan inte äta maten i Flen. För oss som känner han så vet vi att han är otroligt kräsen med sin mat. Så om han någonsin frågar vad en Jansson Frestelse innehåller så är det potatis, lök, grädde och JULKRYDDOR! Inte anjovis. För det är fisk och han äter inte fick. Aldrig, inte någonsin. Förutom tonfisk för det är inte fisk. Bara kött från en. Enligt han.

Jag undrar hur kallt det är ute idag. Egentligen vill jag dra täcket över huvudet och glömma bort verkligheten, men det fungerar ju inte så. Så istället ska jag; Träffa läkaren, ta blodprov för inställning av Levaxin (ONT!), gå till skolan och prata schema med Eva Stensson (LOVE), hämta upp nycklar till Volvon, invänta Salah som ska hämta Vovlon, kanske åka till Johainna på tjejmiddag (mkt osäkert om jag orkar sånt) och sen ska jag hem och dö! Ni då?
Hur ser Er dag ut??

Dag sju

Idag är det exakt en vecka sedan Murad blev fångad. Jag hade någon konstig känsla av att det skulle bli lättare ju längre tiden gick. Men icke! Snarare tvärtom. Dagarna känns längre och längre och tyngre också.
Det kan bero lika mycket på sömnbrist som matbrist som på ångest. Välj och vraka huh?

Jag tänkte tala lite om mina nätter. Jag får MÅÅÅÅNGA komentarer från oroliga anhöriga som säger till mig att sova.
Men svara på detta; Skulle Ni kunna sova om det var eran make/pojkvän som blitt tagen?
Jag tror inte det.

Så fort jag lägger mig ner på kudden börjar tankarna svänga än mer. Och när jag till slut lyckas somna så kommer mardrömmarna. Jag har aldrig vart i Irak men tack vare min drömmar så kan jag tänka mig hur det kommer att bli. Dagarna är inte bättre än nätterna även om det är andra fasor jag möter då. Dels är jag rädd att få ett samtal som säger att "Tyvärr, han måste fara" och sen är det jobbigt att få avslag från media när man så väl behöver deras hjälp.

Jag går runt med en ångest klump i magen hela tiden men vissa stunder är den värre. Som på bussen. Speciellt på bussen. Alla Ni som känner mig vet att jag inte tycker om beröring om man inte TAR I! Tänk Er då när jag åker på en fullpackad buss. Det blev så illa att jag tappade andan och var tvungen att gå av massa hålplatser för tidigt.


Nu har jag gnällt klart för idag!

Har det jätte svårt just nu. Min make är utvisad och jag kan inget göra.. Jag känner mig så kraftlös, så maktlös så värdelös! Jag ka ninte ens få ut min man från förvaringen. Det är som ett stall för djur, jag lovar! Det är så smutsigt och hemskt där. Hur kan de som jobbar där gå upp på morgonen och tycka att det är okej? Att leva med sig själv när man förvarar stackars människor i en låst verksamhet.

Murad mår inte bra. Han försöker hålla ihop men det är inte lätt för han. Efter krocken jag var med om i fredags så grät han som ett litet barn. Han sa förlåt för att han vart så dum mot mig (under gånger som vi har bråkat i det förflutna) och att han vet att han inte säger så ofta till mig att ha nälskar mig och hur mycket. Sen sa han att jag är alt för han. Jag och hans mamma är på första plats.


Shiit! Jag älskar honom så mycket och kan inte tänka mig leva utan honom, men nu inser jag hur lätt jag kan förlora honom. Pga det äckliga systemet som vi har.
Jag hoppas på advokaten lyckas med de han ska göra.


Så trött jag är, helt slut. Känns som att jag går i en dimma.