Sen jag åter började med medicinen mår jag bättre. Otroligt va? Fast jag sover fortfarande dåligt.. Ja usch det gör jag. Jag saknar Murad, hur han var förr, så var ha igår! Missförstå mig inte, han är alltid bra och jag älskar han varje dag när jag inte hatar han. Men den där Murad som jag träffade ni vet, den som man först blev kär i. Han som var så go! Jaja, alla förändras och så är det ju att man är en person i början av ett förhållande, när man bara vill visa sina bra sidor. Men sen när man lär känna varandra bättre så kommer alla sidor fram ju. Och ingen är ju komplett utan de dåliga. Och det är ju faktiskt de dåliga sakerna jag saknar när jag inte är med han. Som att altid plocka bort han förbannade teglas. Eller hans snarkningar. Eller när han inte kan säga nej utan bara smäller med tungan.
Ja för övrigt, vad skulle jag göra utan Carina? Hon ställer upp som ingen annan! Vilket stöd de senaste dagarna! Helt otroligt!
Utan familjen är man ingen!
LOVE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar